HUR GE ÅLDERSANPASSAD INFORMATION OM FORTPLANTNING OCH SAMLAG?

 

”Vår tvååring frågade hur bebisen kommit in i mammas mage. Jag berättade att pappa har lagt ett frö i mammas mage och det har sedan växt till en bebis.” (En  förälders svar)

Var kommer barn ifrån?

Man kan berätta åt barnet att bebisen växer i mammas mage. Det behövs ett frö från både mamman och pappan. Oftast är denna information tillräcklig.

”Vi har inte än pratat om hur man gör bebisar eller varifrån de kommer, men jag har förstås berättat hur mitt barn levde i min mage som en väldigt liten baby.” (En förälders svar)

Jag och min man pussas och kramas dagligen så att flickorna också ser det och vi har berättat åt dem att mamma och pappa älskar varandra och att människor som älskar varandra vill hålla varandra nära. Sex har jag inte ännu berättat om, förutom den enkla versionen av varifrån bebisen kommer.” (En förälders svar)

I WHO:s standarder konstateras: ”Det som i olika ålders- och utvecklingsskeden är intressant och väsentligt och hur detaljerat dessa ämnen bör behandlas förändras småningom. Då en fyraåring frågar varifrån bebisar kommer är svaret ’från mammas mage’ oftast tillräckligt och passande för den åldern. Samma barn kan dock senare börja undra hur bebisen kommit in i mammas mage och då är ett annorlunda svar bättre passande för barnets ålder. ’Du är för liten för att prata om det’ är inte ett lämpligt svar. Åldersanpassning förklarar varför man bör återkomma till samma ämnen inom sexualfostran i olika åldrar; med växande ålder behandlas ämnen mer ingående.” (WHO 2010, s. 12)

”Jag tycker att barn under skolåldern inte skulle behöva veta detaljer om samlag eller sex.”

(En professionells svar)

Föräldrarna känner sitt barn och sin familj och väljer enligt det sina egna ord och sitt eget sätt att prata om sex. Man kan berätta att en man och en kvinna vill ha och kan få barn tillsammans. Man kan också prata om hur två föräldrar av samma kön, och om hur en ensamstående förälder kan få barn (se: Många sätt att få barn).

 

Saga eller sanning

Vi tittar ofta på ett fotoalbum där det finns bilder på min växande mage under graviditeten, ultraljudsbilder av barnet, foton från förlossningsresan och så klart foton på det skruttiga och röda nyfödda barnet. Barnet är väldigt intresserat av bubblan där babyn växer, så vi pratar mycket om graviditet och födsel. Treåringen har inte ännu frågat hur babyn hamnat i magen, men vi kommer säkert att diskutera den saken också i samma anda.” (En förälders svar)

Fakta kan presenteras på ett vackert sätt åt barn, till exempel genom användning av sagor. Du kan berätta en berättelse för barnet om hur just hon/han önskades och planerades, att man längtade efter barnet och äntligen fick henne/honom!

Påhittade, osanna berättelser kan senare upplevas av barnet som bedrägeri. När sanningen kommer fram och barnet förstår att det blivit lurat kan barnet känna sig skamset och argt. Dessutom förstår barnet att det frågat om något som man inte ska prata om. Även detta kan få barnet att känna sig skamset. Det kan leda till att barnet inte längre vill ställa några frågor till sina föräldrar. Kompisarna kan skratta åt barnets berättelser och barnet generas av sina vänners kommentarer. Man kan ta upp saker i form av berättelser men då bör den givna informationen vara korrekt.

”Jag frågade av min mamma varifrån barn kommer. Hon sa från rumpan. Jag berättade detta åt mina vänner och de sa annat. Jag kände mig generad.” (En förälders svar)

Det som är viktigast i sexualfostran är att man inte klandrar barnet för dess nyfikenhet, utan att barnet öppet kan fråga saker av trygga och pålitliga vuxna i sin omgivning. Enkel, åldersanpassad sanning är den bästa informationen för barn.  

 

Borde man bara dölja allt?

Jag svarar på barnets frågor så gott jag kan. Men då barnet var 5 år funderade hon redan mycket på hur pappas frö kommer in i mamman, om inte via munnen (rumpan?). Hon var mycket skicklig på att själv fundera ut svar, då jag försökte skjuta upp på att berätta om samlag. Jag tycker att det svåra är att veta i vilket skede man kan berätta om sex och dess härlighet. Jag har redan hamnat berätta väldigt mycket åt mitt snart 7-åriga barn, även om jag tidigare tänkte att jag inte kommer att berätta om hur man gör bebisar åtminstone före skolåldern.” (En förälders svar)

Barn är till sin natur intresserade av vad det innebär att vara människa. De är nyfikna. Små barn vill inte ha föreläsningar eller mikrobiologi, de stora dragen räcker väl. Barn under skolåldern är intresserade av hur kroppen fungerar. Ofta dyker frågan om hur man får barn upp. Då är informationen om babyfrön och bebisens hem i mammans mage passande och inte farlig information på något sätt.

”Vi berättade om saker som de är, istället för att hitta på några berättelser om storken... Jag var 3,5 år gammal när min bror föddes och jag berättade åt mommo att pappa lagade babyfrön in i mamma och min bror började växa i mammas mage och föddes från mammas snippa... Det var så saken berättades åt mig, utan sagor men också utan för mycket detaljer...” (En förälders svar)

Nuförtiden kan media och porrindustrin beröra också småbarn. I vår egen undersökning ansåg nästan 90 % av de professionella inom dagvården att barn ser för mycket sådant som de inte är mogna för. Man bör vara förberedd att förklara även sådant. Det kan intressera och förbrylla, skapa ångest eller skrämma barnet, vilket leder till en diskussion om media (löpsedlar, tv-program, porr, internet, offentlighet och privatliv). I media visas mycket sådant som inte är sant. För små barn är det svårt att skilja mellan sanning och berättelser, vad som är riktiga människor och vad som är rollfigurer i en tv-serie eller i en reklam.

”Det gör bara saker värre om den vuxna blir generad. Barn får en uppfattning av att dessa saker är på något sätt hemliga eller dylikt.” (en professionells svar)

Vid en svår fråga lönar det sig att tänka att det är bra att barnet vågade fråga just dig! Annars får barnet informationen från andra källor, eftersom det finns många andra ”sexualpedagoger”, till exempel äldre kamrater. Därför lönar det sig inte att svara: ”Usch, fy, sånt får man inte fråga”. Efter det söker barnet svar på frågorna från andra källor. Om du inte genast vet hur du ska svara på frågan kan du säga: ”Vilken bra fråga, det här måste jag fundera på. Vi diskuterar det här senare i lugn och ro.” Kom också ihåg att ta upp det igen med barnet. Att skratta åt frågorna sårar barnet och förmedlar att det är löjeväckande att vara okunnig. Alla saker kan och fås ta upp med den egna föräldern eller den vuxna som är den tryggaste och klokaste informationskällan.

”Vi läser boken ’Varifrån barn kommer’ tillsammans då olika frågor dyker upp :)” (En förälders svar)

 

Pappas frö far in i mammas mage

Barn undrar ofta hur pappas frö kommer in i mammas mage. Man kan berätta till exempel att ”man lägger det dit genom babyhålet”. Man kan berätta att det kan läggas dit med snoppen, eller att man sätter ihop snoppen och snippan. Man kan även berätta att det kallas samlag, sex eller speciell närhet. Det lönar sig att välja sådana ord som man själv anser vara passande och respektfulla. Man kan i detta sammanhang även berätta att ibland sätter läkaren frön i ett provrör och för det i mammas mage med hjälp av en spruta.

”Vi har med hjälp av fakta gått igenom hur barn föds och diskuterat bl.a. prevention och att alla inte kan få barn.” (En förälders svar)

Om man vill kan man berätta att babyfrön börjar växa redan i pojkarnas pungar. Därför ska man inte behandla snoppen och pungen hårdhänt. Man kan berätta att dessa babyfrön kan komma ut från snoppen först då man är vuxen t.ex. då mamma och pappa är inuti varandra. Hos kvinnan skapas babyfrön i babyns hem/i magen en gång i månaden.

Under graviditeten berättade vi om hur man gör bebisar, att pappa sätter fröet inuti mammas mage och när barnet inte längre ryms i magen kommer det ut från snippan. I samband med detta tog vi även upp att det i snippan finns skilda öppningar för kiss och för bebisen.” (En förälders svar)

Åldersanpassad information är inte farligt för barnet. Man måste berätta sakerna på ett enkelt sätt med vanliga ord. Barnet berättar nog om det inte är intresserat eller inte förstår. Därför behöver man inte vara rädd för att ge ”för mycket” information. Detaljerade beskrivningar behövs inte. Barnet föreställer sig sakerna enligt sin ålder. Det som kan vara skadligt är att ge fel information, använda fel ord (t.ex. svordomar) eller förmedla fel attityder.

”Vår lilla fröken funderade en gång i kassakön om alla pappas babyfrön far med kisset i byttan. En bråkdels sekund hann jag fundera på svaret och konstaterade bara att nej, det gör det inte, eftersom då när det kommer babyfrön ur snoppen kan inte pappa kissa.” (En förälders svar)

 

Vem ”gör” barnet?

När man pratar om att göra barn är det bra att även prata om jämställdhet. Kvinnor och mäns uppgifter är lika viktiga och helt frivilliga.

Man kan t.ex. säga att: ”Pappa lägger snoppen i mammas babyöppning”. Det kan dock låta som om mannen själv bestämmer om saken och gör det för sig själv utan att kvinnan har någon uppgift. Det är fel information. Det är bäst att beskriva att det görs tillsammans och ur ett gemensam önskan, båda bestämmer om barn och om samlag.

 

Hur bebisen kommer ut?

Man bör berätta ärligt om hur bebisar föds. T.ex. så här: ”Bebisen trivs bra i sitt hem i mammas mage (livmodern). Sedan föds bebisen genom snippan och sen får mamma och pappa bebisen i famnen.”

Föräldrarna kan använda sådana ord som barnet förstår. Användning av medicinska termer är inte skadligt, men kan göra saken obegriplig för barnet. Därför är det bäst att använda vardagliga och deskriptiva ord som barnet kan förstå.

Man kan även berätta att läkaren ibland hjälper ut barnet med snitt genom mammas mage.

”Vår fröken har frågat mycket om varifrån barn kommer och jag har förklarat hur hon och hennes bror föddes. Fröken föddes med urakut kejsarsnitt och jag har förklarat händelserna runt det. Nästa fråga var varför hon föddes med snitt och brorn från mammas snippa.” (En förälders svar)

”Vi har diskuterat saker öppet och åldersanpassat. Om tvillingarnas födsel berättade jag att läkaren gjorde ett snitt för att hjälpa ut pojkarna från magen eftersom det var tryggaste sättet att födas. Vi tittade bl.a. på ärret... Storasystern berättade sen åt pojkarna att barn oftast föds från snippan. Det skrattade pojkarna åt en stund, men nu vet de och är nöjda med svaren.” (En förälders svar)

”De tuffaste frågorna har jag ännu undvikit och spelat lite tid, så att förståndet skulle hinna växa ens lite förrän de går omkring och berättar åt alla att det snart kommer att komma en baby-kompis åt mig från mammas snippa. Det har redan kommit flera frågor om varifrån den kommer att komma ut? Säkert genom munnen? Kommer den från naveln? ’Hördu nu ska du äta din gröt…’ Jag är inte stolt över mitt sätt att handla saken, men de där små blivande ingenjörerna vill veta precis allt om allting. Och förnuftet räcker inte alltid till att förstå att mammas underliv inte är ett helt offentligt samtalsämne... genast då de hör något intressant måste det berättas åt precis alla.” (En förälders svar)

 

Ska man prata om sex eller reproduktion

Det finns två aspekter på sex och reproduktion mellan vuxna. Det finns det tekniska, att det behövs babyfrön från mamman och pappan och att man för samman dem t.ex. genom att sätta samman snoppen och snippan. Dessutom finns det den andra aspekten, att sexualitet skapar välbefinnande. Man kan berätta om båda aspekterna t.ex. så att vuxna gör sexuella saker bara om de vill och det är trevligt och känns bra.

”Kanske det när min dotter ville veta mycket exakt hur man har sex. Jag berättade att sex är något som två vuxna kan ha när de tycker om varandra. Det handlar om närhet och pussar och kramar, men det är annorlunda än t.ex. då mamma pussar och kramar.” (En förälders svar)

Vuxnas sexuella lust bör dock inte beskrivas. Ett barn som är i början av sin sexuella utveckling kan inte och behöver inte heller förstå vuxnas sexuella lust till samlag. För ett barn räcker önskan om nytt barn som en tillräcklig förklaring till varför vuxna skulle göra något så konstigt.

”T.ex. om varifrån bebisar kommer har vi berättat åt barnen att när två VUXNA människor älskar varandra kan kärleksfröet ibland växa till en bebis :)” (En förälders svar)

 

Många sätt att få barn

I världen finns det många olika sätt att få barn: samlag, assisterad befruktning, adoption och donering av könsceller. Det är viktigt att betona att alla sätt på vilka barn kommer till familjen är lika värda. Man kan berätta att vi föräldrar hade en så stor önskan att få dig att vi använde oss av många sätt för att säkert få dig. Vuxna kan donera babyfrön till andra vuxna som av någon anledning inte har egna.

Det finns många olika slags föräldrar och familjer. Det kan t.ex. finnas två mammor eller två pappor i en familj. Eller två mammor och en pappa. I vissa familjer kan föräldern av olika orsaker vara med familjen mycket mindre, t.ex. på fester eller ibland också i familjens vardag. Attityder skapas redan före skolåldern. Då är det lätt för barnet att få en mångsidig bild av familj och av sätt att få barn.

”Vår omgivning är mycket heterogen gällande sexuell läggning och familjeformer och vi har lärt våra barn sen små att barn även kan ha två pappor eller två mammor. En del barn i vår omgivning har inte överhuvudtaget någon biologisk pappa, utan de är barn av en ensamstående kvinna som använt sig av assisterad befruktning. Denna mångsidighet gör det naturligare att lära sig acceptera olikhet än vad det har varit för en själv.” (En förälders svar)

 

Tal om känslor

Diskussionen om reproduktion kan kännas mer förståelig för barnet om man talar om känslor. Barnet kan uppleva tanken om att sätta snippan och snoppen inuti varandra som något helt underligt. Det lönar sig att nämna att det görs som vuxen och endast om båda parterna vill det. Det måste kännas bra för båda.

Man kan tala i den här stilen: ”Till den här speciella sortens närhet (sex, samlag) hör mycket ömhet och närhet och varma känslor. Då är man ofta naken och visar ömhet för varandra på många sätt. Det är en grej som vuxna tycker om och som båda vill göra. Om de vill, kan vuxna hålla på med denna speciella sortens närhet också för nöjes skull. Man behöver aldrig göra något som man inte vill.”

Man kan prata om speciell närhet, egen lek, mammas och pappas specialkramande. Välj dina egna ord, de ord som du upplever naturligast att prata om.

Sex mellan vuxna kan även kallas vuxnas lek. Det är något som man gör för nöjes skull och som man inte behöver göra om man inte känner för det. Barn förstår nog att vuxna är olika barn och att vuxnas intressen skiljer sig från barnens. Vuxnas saker hinner man lära sig när man är vuxen, barn får vara barnsliga. Barn får lugnt tycka om saker för barn. Barn börjar inte ”göra sex” fastän man beskriver det på ett vackert sätt; de har inte ett åldersmässigt behov av det.

”Jag tycker att barn inte behöver veta hur man gör barn så konkret att de verkligen skulle försöka ha samlag. Jag tycker att vuxna kan tala om gillande och kramande då de berättar om att göra barn (man skulle alltså inte behöva förklara själva penetrationen till barn under skolåldern) och man skulle behöva komma ihåg att berätta att barn inte kan göra riktiga bebisar.” (En förälders svar)

 

Lär ut trygghetsfärdigheter

Betona frivillighet och båda parternas vilja. Det är tryggt att veta att det inte finns några måsten då det gäller saker som handlar om snippan och snoppen, utan allt utgår från att det är båda parternas beslut och att båda tycker att det är trevligt. På så sätt får barnet redan tidig ålder och på ett vackert sätt kunskap om att sexuellt våld är förbjudet.

 

De värdefulla känslorna

Snippans och snoppens gemensamma aktiviteter väcker känslor och förvåning redan hos ett litet barn. Ge barnet åldersanpassad förståelse också på känslonivå. Tala enkelt om kärlekskänslan som barnet förstår (inte den sexuella lusten).

Det lönar sig att nämna att det är en värdefull och fin sak att göra barn, inte något som är bara tekniskt eller äckligt och som man måste göra. På det sättet lär du ut den rätta attityden om att göra barn. Det är en fin stund då man önskar sig ett barn och önskan uppfylls.

Barnets självkänsla stöds genom att man talar om känslorna och det kan uppleva att det var en fin sak att föräldrarna gjorde barnet. Det leder till att barnet kan känna sig meningsfullt och speciellt värdefullt eftersom det kommit till genom kärlek. Att barnet är önskat och kommit till genom något gott och vackert fungerar som en grund för dess självkänsla. Du kan alltså prata om känslan av välbehag, ömhet och önskan om att få ett eget barn.

Om man har talat om för barnet hur man gör bebisar tycker jag att det är normalt att barnet speglar sina uppfattningar om saken med leksaker. På det sättet strävar barnet efter att förstå saken.” (En förälders svar)

 


Den ursprungliga finskspråkiga artikeln är skriven av Raisa Cacciatore, Susanne Ingman-Friberg, Jussi Pekkola, Pamela Kauppinen och Suvi Laru. Artikeln har referensgranskats av småbarnsföräldrar.

Det svenska sammandraget är skrivet av Charlotta Witick, barnmorskestuderande vid Yrkeshögskolan Arcada

Vårdlärare i barnmorskearbete (BM), hälsovårdsmagister (HVM) Pernilla Stenbäck har handlett studeranden med utvecklingsarbetet.