Hur ska jag tala med mitt barn om farliga vuxna?

 

”Barnets sexualfostran är en viktig del av barnets uppfostran för det påverkar barnets tankar om sexualitet under hela livet. Farliga vuxna är det som oftast är det svåraste att berätta om. Med tanke på min egen barndom tycker jag att det är mycket viktigt att ta upp saken.” (En förälders svar)

 

Barn behöver enkla råd

Barn behöver information om att det finns mindre trevliga saker i världen, men också hjälp för att veta vad man ska göra och hur man ska agera i olika situationer. Barnet lär sig t.ex. om andra faror – giftiga växter, svampar, att djur kan bitas och att akta sig i trafiken – likaväl ska man ibland akta sig för människor. Men trots att det finns faror så finns det olika sätt att skydda sig och därmed undvika farorna.

När ett barn lär sig hur det kan agera i skrämmande situationer får barnet olika redskap för och kunskap om hur det ska göra. Barnet lär sig att det inte är helt beroende av andra, utan att det själv kan försöka agera på de sätt det har lärt sig. Det ger en känsla av mod och tillit hos barnet om det själv kan påverka saker och händelser. Det ger också en känsla av trygghet om barnet kan tänka t.ex. ”mina föräldrar vet hur man ska göra”.

Barnet ska inte skrämmas upp

Barnet tar till sig av din attityd, så därför är det viktigt att du övar att prata om farliga vuxna utan att själv känna oro eller rädsla. En sak som skrämmer barnet och skapar rädsla kan leda till att barnet inte ens vågar tänka på saken. Det som skrämmer barn mest är vuxnas rädsla eller oro som hörs på rösten, så försök att hålla dig själv så lugn som möjligt.

Att varna och skrämma upp barnet kan ha en negativ effekt ifall man hela tiden endast upprepar ”akta dig!” ”var försiktig!” eftersom barnet genom det varken får egen styrka, en bra attityd eller kunskap. Då kan barnet bli uppskrämt. Barnet vet själv att det är litet och beroende av vuxna. Därför kan en vuxen person som skrämmer upp eller varnar ett barn själv förorsaka rädsla eller panik hos barnet och det är inte till någon nytta.

”Det är svårt att berätta om farliga vuxna utan att skrämma upp barnet, eftersom det är en av de mest skrämmande saker för mig själv också. På 1980-talet pratades det om ’fula gubbar’ (fi: namusetä) och efter det som hände i Kvarnbäcken med ’Jammu-gubben’ diskuterades det mycket om farliga vuxna i media.” (En förälders svar)

 

Enkla tips om vad du kan säga till barnet

På den egna kroppen finns värdefulla kroppsdelar, de finns under simbyxorna och simdräkten. Med barnet kan man t.ex. hitta på en lek om de värdefulla kroppsdelarna; (det är) min kropp, jag säger stopp!

Och ingen får komma nära eller röra dessa egna värdefulla kroppsdelar utan en bra orsak eller utan barnets tillåtelse eftersom det är barnets egna privata kroppsdelar. Av en beröring ska barnet inte få negativa känslor eller börja må dåligt och en beröring får inte heller vara en hemlighet.

Ingen får heller kräva, utsätta eller tvinga någon till beröring eller att se på någon typ av felaktig beröring. Därför är det viktigt att all beröring som sker ska vara trygg. Det betyder också att vuxna inte får röra barn och man får inte heller tillsammans med en större grupp röra någon som är ensam.

”Det känns svårt att prata om säkerhetsuppfostran. Hur ska jag förklara till ett barn om olämpligt sexuellt beteende när barnet inte ens vet vad vi pratar om? Men i och för sig är det mycket viktigt. Men hur prata om säkerhet utan att sexualitet får en skamlig stämpel?” (En förälders svar)

Lär ut kunnande

Säg t.ex. så här: ”Det finns människor som vill se eller röra barns snippa, snopp eller rumpa på ett sätt som varken känns rätt eller bra. Om barnet får en känsla av att en vuxen eller ett annat barn ber om att få se eller röra, eller börjar röra så ska man direkt säga ’NEJ’ med hög röst, genast gå bort och inte lyssna på förklaringar. Och man ska genast också berätta om vad som hände till en vuxen som man litar på. I en situation som känns farlig, skrämmande eller obehaglig behöver man inte vara det minsta snäll. Det är viktigt att lita på sina egna känslor.

Till barnet ska man också säga att ifall en sådan situation redan har förekommit ska det ändå berätta om det. Det kan hända att barnet först i efterhand förstår hur det borde ha agerat, eller först efter en stund känner att det inte var så roligt. Kanske barnet har fått beröm och godis, men ändå känns det inte bra efteråt. En person som rör ett barn på det här sättet säger ofta till barnet efteråt att det ska hålla tyst om saken, ger presenter eller annat för att få barnet att inte berätta om händelsen/hemligheten till någon. Men ändå bör barnet alltid berätta om vad som hänt till en vuxen, och det är inte heller något som barnet borde beskyllas/kritiseras för. En vuxens felaktiga beteende är aldrig barnets fel.

”För mig känns det svårt att dra gränsen för hur man ska ge råd till barnet att vara på sin vakt, utan att skrämma upp barnet i onödan. Av den här förfrågningen har jag i förbifarten fått nya tankar och idéer, t.ex. 3-steget nej-gå bort-berätta-tekniken.” (En förälders svar)

 

Prata med barnet på förhand

Det hjälper att prata med barnet om farliga vuxna på förhand, eftersom det kanske uppstår en sådan situation och ett litet barn har svårt att försvara sig själv. Men i och med att det redan har pratats om farliga vuxna så har barnet lättare att känna igen situationen och kan komma ihåg de viktiga råden: nu ska jag säga nej och snabbt gå bort! Det är något som man kan lära ut redan till ett litet barn och då vågar barnet också berätta och dela med sig av sina känslor om något obehagligt har hänt.

Barnet lär sig också att man kan prata om sårande och skrämmande situationer, annars kan barnet känna skam eller skuldsätta sig själv eftersom det var med i situationen. Det är också viktigt att berätta att dessa farliga vuxna kan försöka muta eller skrämma barnet för att det ska hålla tyst om saken, därför är det viktigt att berätta om hur barnet ska agera då. Då ger du barnet kunskap och en modell som det kan följa; att endast varna kan av barnet upplevas som om man försöker skrämma det.

”Jag skulle vilja ge de ’rätta’ svaren till barnet och på så sätt förstärka dess självkänsla och värdighet, och att kunna berätta om någon t.ex. har rört det på ett felaktigt sätt, att barnet skulle lära sig att uppskatta sig själv och sin kropp, för att senare kunna njuta av sin sexualitet i sinom tid.” (En förälders svar) 

 


Det svenska sammandraget är skrivet av Susanna Gädda, barnmorskestuderande vid Yrkeshögskolan Arcada

Vårdlärare i barnmorskearbete (BM), hälsovårdsmagister (HVM) Pernilla Stenbäck har handlett studeranden med utvecklingsarbetet.