VARFÖR ONANERAR BARNEN?

”På våren utforskade vår son (1,5 år) sin snopp och rörde den glatt i samband med blöj-byte+tvätt. Han var också glad då jag lärde honom ordet snopp. Han gladde sig dock också för örat, ögat, näsan..” (Svar från en förälder)

Det är vanligt att barnen rör sig och utforskar sin kropp. Onani förekommer i alla åldrar och hör till den sexuella utvecklingen för att barn ska kunna växa och lära känna sina kroppsdelar. Barnen behöver trygg beröring för att kunna utforska kroppsdelarnas funktion. För ett barn känns det lika normalt att röra sin snippa eller snopp som det är att känna på sin näsa.

Barnets smekning av sitt könsorgan kallas för onani. Barnen upprepar ofta sådant som känns behagligt. Med hjälp av ultraljud är det möjligt att under graviditeten se fostret röra sitt könsorgan, och detta fortsätter då känselsinnet utvecklas. Vi lär oss snabbt vad som känns behagligt och fortsätter med det för att uppnå den behagliga känslan. Blöjan och kläderna hindrar delvis utforskningen av kroppen, men barn upptäcker ofta sitt könsorgan i samband med tvätt-och nakenstunderna.

”Onani har varit ett utmanande ämne men också begränsningen av det på offentliga ställen är krävande. Jag minns att jag var förvirrad som mamma och fick inte hjälp någonstans. Jag ville ha stöd från andra eller att någon professionell inom vårdbranschen skulle säga att det är ok. Jag har försökt handleda henne och upplever att jag har klarat mig bra förutsatt omständigheterna. Ämnet känns tabu, även bland yrkespersoner.” (Svar från en förälder)

 

Onani eller tillfredsställelse?

Onani innebär att barnet försöker uppnå en känsla av välbehag genom att beröra sitt könsorgan. Barnet kan trycka på, massera och smeka sitt könsorgan med sina händer/fingrar eller gnida sig mot något. Målet med onani är att barnet upplever välbehag, tröst, tidsfördriv, avslappning eller vilken som helst behaglig upplevelse. Det är barnets egna privata stund.

”Hon har gnidit sig mot barnstolen och tryckt med händerna mot blöjan. Hon har också känt på sitt könsorgan med sina händer. Alltså helt accepterade saker för hennes ålder.” (Svar från en förälder)

Barnens upplevelse är helt annan än de vuxnas eftersom barnen inte har samma tankar som vuxna. Välbehaget och sexualiteten som barnet upplever är kroppsligt; ett sätt att utforska sin kropp och uppnå en trygg känsla. Utforskningen hör till utvecklingen men det är viktigt att använda olika ord om barnets och de vuxnas upplevelser. Människans kropp är känslig och reagerar för beröring. Pojkens snopp kan ibland bli hård och det är fullständigt normalt.

Barnet söker en känsla av tillfredsställelse, trygghet och avslappning genom att beröra sitt könsorgan. De beter sig så som det känns naturligt och normalt för dem. Pojken kan dra lätt i sin snopp och flickan kan gnida sin snippa mot ett mjukisdjur eftersom det känns bra. Det är underhållande, njutningsfullt och skapar välbehag. Det är inte nödvändigt att som vuxen reagera på detta.

”Han är väldigt intresserad av sin snopp. Den väcker beundran och är tydligt roligt att röra i. Beröringen skapar en känsla av glädje hos honom.” (Svar från en förälder)

 

Vuxna kan känna sig förvirrade

Barns onani kan kännas förvirrande för vuxna. Detta beror ofta på att vuxna inte vet vad det är. Beröring av det egna könsorganet skiljer sig inte från att röra t.ex. sina öron, sin näsa eller sina tår. Barnet känner ingen skam. Därför är det normalt att barnen berör sitt könsorgan publikt utan att tycka att det är pinsamt. Det är en bra och fin sak att barnet hittar delar av sin kropp där beröring känns behagligt.

De vuxnas uppgift är att lära barnen när och var det är lämpligt att göra vissa saker. Onani är något som barnet lär sig själv och vuxna bör därför förhålla sig till det på samma sätt som de förhåller sig till vilken sorts lärande som helst.

”Min 4-åriga dotter hade som vana att onanera under sagostunderna på kvällarna. Vanan började synas också under dagtid framför hela familjen. Jag berättade åt henne att det är ingenting fel med att känna på snippan, och hon kan göra det alltid då det känns så men det är bättre att göra det utan publik. Vi pratade också om att beröring känns bra.” (Svar från en förälder) 

 

Bli inte skrämd över dina känslor

När en nyfödd eller ett litet barn blir intresserat av sitt könsorgan kan det väcka känslor hos föräldrarna. Det kan förvirra, skrämma, förvåna eller t.o.m. förskräcka. Dessa känslor bör ändå inte uttryckas åt barnet utan man måste komma ihåg att händelsen är fullständigt normal. Det är viktigt att vuxna förhåller sig lugna till situationen.

Lyssna på dina känslor och reaktioner. Ta en timeout. Fundera över dina handlingar innan du handlar. Barnen känner av vuxnas reaktion och drar sina egna slutsatser enligt de vuxnas ton eller t.o.m. ansiktsuttryck. Om du önskar att ditt barn ska respektera och acceptera sin kropp, ska du lära ut ett gott och naturligt förhållningssätt. Om du redan har förbjudit beteendet, ska du gärna ta upp saken igen.

Uppmuntra barnet att utforska och förstå att den egna kroppen är värdefull. Om barnet känner av att vuxna eller vårdpersonalen känner skam över det hon gör, kan det skada barnets utveckling.

 

Förhåll dig lugn

Det är bra att fundera ut hur du berättar om kroppen för ditt barn. Förhåll dig neutral till onani, förbjud det inte, eller säg inte att barnet gör någonting fel. Skapa en atmosfär som säger att allting är okej. Ett barn yngre än tre år reagerar starkare på kroppsspråk än på tal. Därför är det bra att hålla tonen, ansiktsuttrycken, gesterna och stämningen lugna. Var lugnande, tillåtande och accepterande.

Om man förbjuder ett barn att beröra en viss kroppsdel, skapar det lätt en negativ bild av kroppsdelen i fråga. Som vuxen bör man uppmuntra och berömma, men också lära när och var det är okej att göra vissa saker. Ge barnet en möjlighet att utforska sin kropp.

”Jag försöker att undvika att blanda mig i onani, utom om det förekommer vid matbordet eller om det tydligt stör andra. Jag förklarar åt barnen att det är acceptabelt att onanera, men jag försöker säga det i samband med situationer då vi är tillsammans.” (Svar från en förälder)

 

Uttryck dig såhär

Använd barnets egna namn på sina kroppsdelar och berätta vilka hon kan känna på då hon är ensam. Onani kan också ha en egen benämning för då lär barnet sig att det är okej att tala om det. Då är det möjligt för henne att lära sig regler, få kunskap om onani och de rätta attityderna gällande detta. Hitta på också andra ord såsom beröring, smekning eller ord som känns rätt att använda i er familj.

Du kan säga: ”Aj, din snopp/snippa finns ju där. Det är säkert ett bra ställe!” Man bör ändå nämna att dessa områden är privata. Det är okej att röra dem då man är för sig själv, men inte ute bland andra människor.

”Jag försöker att ta upp det positiva med onani, det finns inte något som heter ’smutsigt’ eller ’styggt’. Det handlar om att vara artig mot andra, därför är det inte ok att onanera ute i offentligheten.” (Svar från en yrkesperson)

”Tillfredsställelse hör till utvecklingen i något skede av livet, men när och var man gör det är en privat sak.” (Svar från en yrkesperson)

 

Tilläggsinfo om onani

Barnen lär sig regler och vad som är tillåtet. Saker som lärs ut i ett tidigt skede av utvecklingen är till exempel när man ska säga ”tack” eller om det är tillåtet att knuffa till någon. Det gäller också onani; när och var det är lämpligt. Det samma gäller också för att till exempel gräva sig i näsan: Barnet bör göra det då det är för sig själv.  Redan till ett två år gammalt barn kan man säga: ”Kommer du ihåg då vi talade om att det inte är lämpligt att göra det där här?” 

”Man kan tala med barnet om att det inte är lämpligt att onanera under lekstunderna, men att det i stället kan göra det för sig själv t.ex. under täcket då barnet ska ta en tupplur.” (Svar från en yrkesperson)

”Det beror helt på hur sexualiteten framkommer, t.ex. onani är helt normalt enligt mig. Jag brukar dock säga att det inte är tillåtet, men hellre hemma ensam under täcket än öppet framför andra människor. Jag brukar aldrig avvisa barnet och jag upplever att jag kan diskutera öppet om detta med barnen.” (Svar från en yrkesperson)

 

När och hur begränsar man

Föräldrarna funderar ofta på när det blir aktuellt att begränsa barnets onani. Huvudregeln är att onani inte får störa barnets vardag. Onani är en privat sak.

”Att barnen onanerar för sig själv är ok, men att visa sitt könsorgan öppet för andra människor är inte det. Ens egna sexuella beteende får inte störa andra.” (Svar från en förälder)

”Jag tog itu med onaneringen då vi inte tänkte hinna i tid till daghemmet. Hon ville tillbringa tiden för sig själv i sängen. Jag blandar mig alltså i dessa situationer, men tycker att det är bra att onanera i lugn och ro och att respektera den egna privata stunden.” (Svar från en förälder)

”Ett litet barn hindras från att smeka sig själv genom att man sätter på en blöja.” (Svar från en förälder)

”Jag försöker att undvika att blanda mig i onaneringen, om det inte framkommer i matbordet eller att det tydligt stör andra. Jag förklarar åt barnen att det är acceptabelt att onanera, men jag försöker göra det i samband med situationer vi är tillsammans” (Svar från en förälder)

”Jag anser att onanering är naturligt för ett barn och därför ska man inte göra ett problem av det, barnets sexuella utveckling bör inte störas. Om det är nödvändigt, be-rättar vi för barnet att det är tillåtet att onanera under täcket eller på WC. Detta gör vi om onaneringen sker dagligen och då det är aktuellt att inblanda sig i det som vuxen. Vi inblandar oss inte i slumpmässig onanering här i vår dagvårdsgrupp eftersom vi anser att det är en naturlig del av barnets utveckling.” (Svar från en yrkesperson)

”Onanering och intresset till sin egen kropp är tillåtet.” (Svar från en förälder)

 

Oroväckande onani

Vuxna bör alltid ta itu med barnets tvångsmässiga onani. Onani är oroväckande om barnets onani stör andra barn eller barnets normala vardag. I dessa situationer bör vuxna ta reda på om barnet har bekymmer. Det är också oroväckande om onani kopplas ihop med ångest eller att barnet skadar sig själv. Då är det viktigt att ta reda på vad som är problemet bakom detta.

”Det väcker oro om barnets onanering framkommer flera gånger under dagens lopp och stör koncentrationen till vardagliga sysslor.” (Svar från en yrkesperson)

”Det väcker oro om barnet tvångsmässigt onanerar sig framför andra människor.” (Svar från en yrkesperson)

”Under mina studieår som närvårdarstuderande träffade jag ett barn under min dag-vårdspraktik som påstods onanera tvångsmässigt på grund av brister i grundtryggheten. Barnet gned sig mot matstolen för att uppnå tröst och njutning som hon inte fick av sina föräldrar genom naturlig beröring och närhet.” (Svar från en yrkesperson)

 

Barn med specialbehov

Ett barn som är utvecklingsstört eller har en långvarig sjukdom kan känna sig ensamt eller stressat, och dessa känslor uttrycks ofta i form av onani. Barnen kan ha svårt att förstå sociala regler och kontrollera sina känslor. Situationer med flera barn kan därför orsaka ångest och onani. Ibland har barnen svårt att kontrollera sina handlingar. Därför kan det förekomma situationer då barnet onanerar mycket. I dessa situationer bör man noggrant ta reda på om barnet har bekymmer eller problem och försiktigt försöka leda barnet till andra aktiviteter.

 

Hur vanligt är onani bland barnen?

Enligt Befolkningsförbundets (Väestöliittos) forskning om sexualhälsa 2013, anser 95 % av de yrkesverksamma inom småbarnsfostran att barnen inte talar om onani eller om att röra sin kropp och det välbehag det medför. 33 % av de yrkesverksamma konstaterade att det ändå fanns barn i deras daghemsgrupp som onanerade aktivt.

”På vissa punkter av forskningen frågades det om barnet talar om dessa saker. Jag hamnade svara ’nej’ nästan på alla. Det frågades inte om barnet leker dessa saker. Om det skulle ha frågats om lek skulle svaret varit annorlunda. Barn hos oss visar sexuella drag under lek. De talar sällan om det.” (Svar från en yrkesperson)

”Onani och utforskningen av sin kropp, som inte är skamfullt, är ett utmärkt sätt att utveckla frisk sexualitet”. (Svar från en förälder)

8 % av föräldrarna sade att deras 0-6 åriga barn ofta onanerar öppet, 18 % sade att detta händer ibland och 20 % sade att detta händer sällan. 47 % påstod att det aldrig har hänt och 6 % kunde inte säga.

”Jag har tagit itu med onanin under sagostunderna. Jag har ändå funderat på om det är nödvändigt att blanda sig i om snoppen egentligen fungerar som en sömnleksak.” (Svar från en förälder)

”Vår förstfödda är väldigt intresserad av sitt könsorgan och ibland måste vi påminna honom om att han kan utforska sin kropp utan publik också” (Svar från en förälder)

 

Vårdpersonalens observationer

Sandnabba m.fl. (2003) har forskat kring 2-7-åringars sexuella beteende på daghemmen i Finland. Barnets närmaste vårdare observerade barnets beteende i tre månader för denna forskning. Sammanlagt observerades 364 barn. Nedan finns tabeller om forskningen. Dessa tal berättar alltså om situationen för 10 år sedan och om vårdpersonalens observationer.  

Barns sexualitet är öppen, lekfull och utforskande. Barnen behöver trygghet och godkännande. De lär känna sin kropp genom att försöka hitta sätt att uppnå njutning och avslappning. Av figurerna ovan kan man se att var fjärde 6-7-åriga pojke känner på sitt könsorgan öppet och vart tionde 4-5-åriga barn onanerar sig till sömns. Det är speciellt vanligt för flickorna att gnida sitt könsorgan mot något.

Onani är normalt och en del av den normala utvecklingen. Vissa gör det oftare, vissa gör det mer sällan och vissa gör det inte alls. Det är viktigt som vuxen att vänligt lära ut reglerna och gränserna för barnen så att barnets sexualitet respekteras: Man lär barnet att man onanerar ensam i lugn och ro för att skydda barnet, inte för att man skäms över barnets beteende.

 

”Jag vill att barnet lär sig att sexualiteten är en del av att vara en människa, och att den är helt naturlig och acceptabel, men jag skulle också vilja att hon förstår vad samhället accepterar och att man ska respektera olikheterna bland människorna. Till exempel då barnet utforskade beröringen av sitt könsorgan i ett tidigt skede av sitt liv och jag märkte att hon tyckte att det var trevligt. På ett sätt ville jag inte förbjuda det för henne, men jag var tvungen att säga att hon kan göra det då hon är för sig själv. Jag har inte sett henne göra det sen dess (i och för sig har det gått endast ett par månader) och jag hoppas att hon förstod det som att det är ok, och inte som att jag förbjöd det från henne.” (Svar från en förälder)

 

Beröringens betydelse

Beröring ökar människans välbefinnande. Det finns en lång lista på fördelar med beröring: den är avstressande och minskar på irritabilitet och rastlöshet, förbättrar sömnkvaliteten och koncentrationen, verkar avslappnande etc. Brist på beröring leder till försämring av kon-centrationsförmågan, ökad aggressivitet, depression och ökad risk för användning av beroendeframkallande ämnen.

En människa behöver beröring. Känslosinnet är det sinne som utvecklas snabbast och som fungerar längst. På samma sätt som en vuxen behöver beröring och smekning, behöver också barnen och åldringarna det för att må bra.

”Vi kramas, pussas och gosas mycket med barnen och föräldrarna sinsemellan. Vi be-rättar också hur mycket vi älskar varandra, uppmuntrar, berömmer och lyssnar. Vi talar mycket med varandra, vi är öppna och tröstar, och tänker tillsammans tillbaka på goda minnen och minns stunderna med släktingar och vänner. Barnen får uppleva att de är underbara och omtyckta.” (Svar från en förälder)

Människan har ett naturligt behov av beröring och vi försöker uppfylla det på det viset som vår kultur och uppfostran har lärt oss. Om människan inte får tillräckligt med beröring från andra människor, försöker hon ersätta den med något. En vuxen kan känna trygghet genom att till exempel sätta sig i fåtöljen med dyna och täcke. Att luta kinden mot sin hand eller att hålla fingret mot sina läppar eller att smeka håret på huvudet påminner om hur en förälder visar ömhet mot sitt barn.

Beröringens betydelse är viktigt för människor i alla åldrar. En liten baby lär sig att njuta av beröring och känner välbehag av det. Barn söker också trygghet och närhet genom att krama om mjukisdjur och dynor, genom att suga på nappar eller fingrar eller genom att onanera.

Huden är människans största organ och därför är det förståeligt att alla känsloupplevelser som uppkommer genom beröring har en stor betydelse. En liten baby börjar upptäcka en värld utanför sin kropp genom beröring. Hudkontakten med och utan blöja är viktigt för babyn och föräldern. Den ökar känslan av närhet, trygghet och värme, och stärker självkänslan. På samma gång förstärks babyns känsla av kontakt och den känsla av välbehag som följer med den. Det skapar också tillit om att det är tryggt att vara nära en annan människa.

Babyberöring är viktigt också för föräldrarna, speciellt för fadern. Faderskapet blir mera konkret efter förlossningen. Modern har haft en lång kroppslig kontakt med sitt barn under graviditeten, och genom hudkontakten är det möjligt för fadern att bygga upp en relation med sitt barn. Fadern kan t.ex. hjälpa babyn att somna genom att ha hudkontakt med den då han ligger på soffan.

Barnen reglerar sina känslor genom beröring. Då de är ledsna eller rädda söker de sig till närheten av en trygg människa. Barnen lär sig också att finna tröst från sig själv genom beröring.

”Jag tror att sexualfostran börjar från babyns och förälderns gemensamma blöjbyte-stunder. Det här framkommer som naturligt hos föräldrarna. Å andra sidan kan t.ex. moderns depression försvåra situationen. Men jag tror att en välmående mamma tittar och rör om sitt barn på ett naturligt sätt som gör att babyn mår bra- sexualfostrans grunder”. (Svar från en förälder)

Barnpsykiatern Jukka Mäkelä har forskat i beröringens betydelse. Han förklarar det såhär:

”Att hålla barnet i famnen är det effektivaste sättet, eftersom det då skickas avslappnande och lugnande signaler till hjärnan. Viktigaste är beröring. Beröring har egna kanaler till hjärnan och hjärtat och ingenting kan ersätta beröringen. En god och ljuv beröring skickar signalen att nu kan man lugna ner sig. Djurtester har visat att brist av beröring orsakade oro bland unga fågelungar.”

 


Det svenska sammandraget är skrivet av Juulia Viitala, barnmorskestuderande vid Yrkeshögskolan Arcada

Vårdlärare i barnmorskearbete (BM), hälsovårdsmagister (HVM) Pernilla Stenbäck har handlett studeranden med utvecklingsarbetet.