Sexualfostran för småbarn – vad är det?

 

En av människans grunduppgifter under barndomen är att ta kontroll över sin egen kropp. Barnet lär sig hur kroppen fungerar och hur den känns. Barnet hittar alla delar på sin kropp som är spännande och lär sig att namnge dem. Utvecklingspsykologin visar att människan är redan vid födseln är sexuell. Sexualiteten utvecklas därefter vidare i olika stadier. Dessa stadier står i nära samband med människans allmänna utveckling och hennes utvecklingsuppgifter.


Barnet lär sig genom att fråga

Barn ställer ofta frågor till föräldrar och förskollärare som ur den vuxnas perspektiv ter sig sexuella, så som till exempel: Hur föds barn? Saknar mamma något mellan benen? Kan pappan också föda barn? Varför har jag inga bröst? Kan jag också kissa stående?

En vuxen, även professionella kan uppleva sådana frågor förvirrande och svåra att besvara. De vuxna borde kunna skapa en trygg omgivning för barnen där det är okej att fråga frågor som dessa.

Att jämföra sin kropp med andras är också viktigt för barn. Detta nyfikna utforskande och vetgirighet är värd att belönas med sakliga och positiva svar.

Den positiva uppfattningen om, och stoltheten över sin kropp är en del av den känsliga och sårbara barnsligheten som måste skyddas.

Sexualitet är en känslig sak som finns i människan ända från barndomen. Barnets sexuella utveckling måste enligt min uppfattning stödjas och barnet skyddas mot känslor av skam och rädslan att bli sårad. (Anmärkning av en expert)

Att behandla temat sexualitet är ett tecken på att barnet visar intresse för sin kropp och för sitt välbefinnande. Han eller hon visar sig också att vara en människa, om ännu en liten sådan, som har människorelationer och egna rättigheter likaväl som vuxna. Också frågor om människans ursprung tangerar sexualiteten. Alla frågor som gäller människolivet kan intressera barnet.

Det är mycket viktigt att frågor som barnet ställer inte avvärjs eller mottas negativt. Ifall barnet upplever den vuxnes reaktion som negativ kan det hända att uppfattar att ett sådant intresse är något dåligt eller olämpligt. Sexualitet är ett ämne som måste behandlas på ett positivt och uppmuntrande sätt eftersom det här är fråga om barnets eget liv och barnets syn på sin egen kropp. På så sätt läggs grunden till en sund sexualitet för barnet senare i livet.

 

Besvara alltid barnets frågor

Barnet behöver enkel och tydlig kunskap som är anpassad efter barnets ålder och kunskapsnivå. Kunskap och beskrivningar om de vuxnas sex och sexualitet behövs däremot inte.

Grundregeln är att barnets frågor alltid ska besvaras. Till exempel: Barn blir till genom "barnfrön". Men de vuxna bör inte skämta på barnets bekostnad, använda smutsiga ordalag och inte heller berätta sagor som till exempel att storken kommer med en ny bebis. Sagoböcker kan ändå med fördel användas som hjälpmedel, och hur djur skaffar barn kan vara en inkörsport till kunskap om hur människor gör för att få barn. 


Redan ett 4–5 -årigt barn behöver sakliga svar för han eller hon är vanligtvis mycket nyfiken och tar lätt emot intryck utifrån.  Det är också viktigt att föräldrarna själva besvarar barnets frågor för annars vänder sig barnet till sina jämnåriga kamrater för att få kunskap vilket kan vara mycket förvirrande för barnet.

Också daghemmens förskolspedagoger besvarar ofta frågor som gäller barnens sexualitet. Det är bra om föräldrarna och personalen tillsammans drar riktlinjer om hur berätta barnet om kroppen, om känslan att vara förtjust i någon, om barnets rättigheter, hur lära barnet vad som är anständigt och hur barnet kan skydda sig, om barnafödsel och om andra vanliga ämnen. Detta kan förverkligas t.ex. i en pedagogisk diskussion med förskolans personal.


Vad frågar barnen?

Yrkespersonalen inom dagvård och förskolan (N=507) besvarade i vår undersökning frågan “Har du stött på att barnen själva tagit upp någon av dessa följande frågor eller funderingar i samtal?”

Figuren (figur 1) bredvid visar vilka ämnen som var de mest förekommande, med andra ord hur många av respondenterna som valde alternativet “dagligen” eller “en gång I veckan”.

En överväldigande majoritet av barnen var intresserad av sin egen kropp, som en god tvåa kom känslorna, med andra ord känslan att bli kär eller förtjust i någon. Däremot ämnet som de vuxna kanske anser vara det svåraste att berätta om för barnen, fortplantning och graviditet, förekom i barnens frågor relativt sällan.


Vad gör barnen?

Yrkespersonalen inom dagvård och förskolepedagogik (N=507) besvarade också frågan “Hurdana händelser du har stött på i dagvårds- och förskole(upp)fostrans vardag?”. Av figuren nedan framgår hur många procent av yrkespersonalen som besvarade “ofta”, “ibland” eller “sällan”.  Den sammanlagda summan anger antalet de yrkespersoner som åtminstone ibland har stött på dylika handlingar av barnen I sitt arbete.

De flesta barn var mera handlings- än talinriktade. Oftast kom detta fram i normer och seder. Med andra ord följde barnen dem i sitt uppförande genom att förstå dem och genom att respektera var och ens rätt till intimitet (98 %) och genom att hemlighålla sina undersökningar och lekar som har med sexualitet att göra.

Barnen lär sig alltså om god sed och intimitet effektivt och tidigt.

Nästan alla informanter ansåg det vara vanligt att barnen visade känslor. Barnen visade lätt sina känslor, förtjusning likaså (97 %).

Att visa sin kropp och könsorgan åt andra samt att utforska andra barns könsorgan var också vanligt, 80 % av yrkespersonalen hade iakttagelser av detta.