Hur förhålla sig till ett litet barns sexualitet?

 

“Positivt kanske ändå. Man ser klart och tydligt hur den utvecklas I barndomen. Man behöver inte vara Einstein för att iaktta att sexualiteten finns i människan redan som barn. Den bara tar sig annorlunda uttryck än hos vuxna.” (Svar av en förälder)
 

Svårt eller lätt

För en del vuxna är ett litet barns sexualitet och sexuell uppfostran svåra att förstå, och för en del lätta och naturliga att handskas med. Mycket beror på hurdana erfarenheter man själv har fått som barn och hur ämnet tagits upp av de vuxna man har umgåtts med som barn. I vår enkät ger såväl föräldrar, professionella förskolpedagoger och dagvårdare uttryck för sina känslor.

 

”Ämnet är förstås lite svårt nu då man har fått sina kunskaper för det mesta från böcker och föräldrarna var inte så villiga att ta upp temat.”

”En minnesbild från tiden då jag var 4–6 år gammal är sådan att jag hade krupit in i mina föräldrars säng för att sova mellan dem. I något skede sa morsan att ta händerna bort från byxorna! Jag har ingen erinring om omständigheterna innan men händelsen är ett bra exempel på atmosfären i mitt barndomshem: Man teg så långt det bara gick och yttrade sig först då det var absolut nödvändigt att ge ett förbud.”


 

Känslor är vanliga
Alla vuxna vill skydda och handleda sitt barn på bästa möjliga sätt. Det är inte lätt om de saknar kunskap eller om egna ångest- och irritations känslor kommer fram. Det är naturligt att ha olika slags känslor och det behöver man inte vara rädd för. I det följande beskriver några föräldrar sina känslor:


”Kontroversiella; å ena sidan tycks allt vara så naturligt men å andra sidan är det nog svårt att tänka annorlunda om sakerna än man som barn själv har hört och uppfattat dem”.

”Positiva; jag ser sexuell uppfostran som en möjlighet att ge barnet ett bra självförtroende och ett bra liv som bär långt. Ett barns sexualitet är också intressant: att följa barnets utforskande av dess egen kropp är fascinerande då skammen ännu inte har satt sig fast vid nyfikenheten”.
 

Förvirringen kan övervinnas

Det är av väldigt viktigt att inte förbjuda eller uttrycka ogillande inför barnets nyfikna frågor. Att reagera fördömande på barnets normala utveckling och barnets naturliga kunskapstörst kan lämna spår i barnets sexualitet senare i livet. Vänta istället en stund och tänk efter om det verkligen finns skäl att reagera negativt. Ifall man som vuxen känner sig förvirrad inför sin egen känsloreaktion är det oftast klokast att avstå från att kommentera situationen just då. Vanligen är det inte bråttom att reagera. Oftast behövs det heller inga åtgärder om barnet naturligt utforskar sin kropp, visar nyfikenhet eller söker efter välbehag.

Ta en time-out och överväga läget ännu en gång. Samtala till exempel med en vän så att ni tillsammans kan överväga om det är nödvändigt att lägga sig in i barnets förehavanden eller inte. Positivt tal framom negativt är alltså att föredra när det gäller barnet.

”Jag hoppas att jag inte häpnas och att barnet lär sig att uppskatta sin kropp och kan uttrycka sin sexualitet. Ens eget exempel torde väl vara avgörande här”.

”Mitt barn tycker om att utforska sitt könsorgan i duschen och spruta vatten mot det. Jag avbryter inte, förbjuder inte heller eller visar min förvåning. Barnet fortsätter leken en stund och går sedan över till något annat”.

Barn är individer. En del barn är mera intresserade av saker som tillhör sexualiteten än andra. Då en vuxen själv lär sig förstå olika uttrycksformer i barnens sexualitet ökar den vuxnes förståelse för barnet och de egna känslorna av ångest och irritation försvagas.

Sexualitet är glädjekälla som är intimt förknippad med välbehag och trygghet.